-

Du sa till mig, att du var kär i mig, jag trodde inte på dig först.

Men saken är den, jag gick verkligen på det.

Du förtrollade mig verkligen, jag vart sjukt jävla kär i dig.

Jag, litar på dig, du har fått mig känna mig helt jävla lyckad,

när jag är med dig är allt bra bara med dig känns allt rätt.

men tack, jag får känna känslan att vara kär i den underbaraste personen som finns.

Jag hoppas på ett du och jag för alltid.

Om du bara skulle gå din väg en dag, så vet du vart jag finns,

i min dödsbäd såklart, kan inte släppa mina tankar på någon annan

det ska va du och jag baby och alltid tillsammans.

Jag har också gjort mina misstag, dem står jag för.

jag förnekar dem inte, och jag förtjänar inte ens att snacka med dig.

du har haft flera tillfällen att be mig dra åt helvete, och kunnat säga att du inte vill snacka med mig.

och jag är så jävla lycklig för att du inte gjort det, för jag älskar dig mer än något annat.

Och aldrig skulle jag kunna lämna dig, jag skiter i vad andra säger om dig.

Det är mina tankar och mitt hjärta jag ska följa, och mitt hjärta är fast vid dig.

Du sa till mig, att du var kär i mig, jag trodde inte på dig först.

Men saken är den, jag gick verkligen på det.

Du förtrollade mig verkligen, jag vart sjukt jävla kär i dig.

Jag, litar på dig, du har fått mig känna mig helt jävla lyckad,

när jag är med dig är allt bra bara med dig känns allt rätt.

men tack, jag får känna känslan att vara kär i den underbaraste personen som finns.

Jag hoppas på ett du och jag för alltid.

Om du bara skulle gå din väg en dag, så vet du vart jag finns,

i min dödsbäd såklart, kan inte släppa mina tankar på någon annan

det ska va du och jag baby och alltid tillsammans.

Jag har också gjort mina misstag, dem står jag för.

jag förnekar dem inte, och jag förtjänar inte ens att snacka med dig.

du har haft flera tillfällen att be mig dra åt helvete, och kunnat säga att du inte vill snacka med mig.

och jag är så jävla lycklig för att du inte gjort det, för jag älskar dig mer än något annat.

Och aldrig skulle jag kunna lämna dig, jag skiter i vad andra säger om dig.

Det är mina tankar och mitt hjärta jag ska följa, och mitt hjärta är fast vid dig.

Så jävla kul hade vi, sola och bada, va ute på en båt kolla på delfiner åt massa god mat, finns massa bilder men e som sagt för lat ;)

Finns mycket mer men jag orkar inte ladda upp mer :p

Jo, det va såhär, den 18 december så hände det massa saker, och ni vet ju lite efter det andra inlägget jag skrev om vad jag gått igenom, men då bråkade pappa och jag, hans tjej håll på som fan mot mig, folk ljög massor om robin, så det tog slut där, jag kände då att jag inte orkade mer, och eftersom jag levt med en mamma som försökt med tabletter och tillslut lyckades så tänkte jag, varför inte, så den 19 december klockan 1 ungefär tog jag 60 alvedon och 5 ipren för att ta livet av mig jag ville verkligen dö, först så blev allt helt svart för mig, sen kände jag hur hjärtat bultade mer och mer, sen blev allt helt varmt och jag började spy, jag dog inte som ni märkt.. Men när pappa kom in nekade jag att jag tagit tabletter, sen ringde dom till sjukhuset, o körde vi hann bara 1 mil innan dom fick ringa ambulans, jag låg på intensiv avdelningen först, sen barn avdelningen på näl, sen fick jag evta att min lever nog inte skulle klara sig, så blev skickad till göteborg, men där fixade allt sig, sen till näl igen, sen var det psyk ett tag.. Jag kan säga såghär självmord är ingen lösning för problem, tänk på folk runt er som verkligen älskar er, dom kommer inte orka med något, man måste börja kämpa någon gång för allt ska bli bra.

en text jag skrev för ett tag sen:

Man måste börja börja kämpa någongång :) Annars kommer allt tillslut att ta död på en. Man förtränger och skjuter upp saker gång på gång, men någongång så kommer man ihåg sakerna, vilket man egentligen alltid har gjort, bara det att man har lovat sig själv att allt bara var en hemsk dröm. Det funkar inte riktigt så, man glömer det aldrig, om man inte har fel på hjärnan då haha. Det bästa är ju försöka bli en starkare person efter allt som hänt, Men bara för att folk tror att man är stark så behöver man inte vara det. Om man tänker efter, anledningen till att man helt plöttsligt börjar skita totalt i allt efter en svår sak har hänt så har man nog inte blivigt stark, man har nog bara insett hur skit livet kan vara så man bryr sig helt enkelt inte längre. ääh bara man har hoppet kvar så går det ;)

Jag har gått från djupt deprimerad, och självskadande beteende

det börja med massa skit i släkten, sen så när ja va fem dog min mormor, sen efter ett år flytta jag, kände fan ingen, blev depprimerad satt inne på mitt rum, åt knappt, prata inte elle nått typ, så fick ja ngra vänner, sen när skolan börja typ va allt sämre kände ingen, orka nte bry mig, aldrig gjort sen jag börja typ, så ja ligger efter i allt i skolan, gör så att jag inte klarar allt, jag fattar inte allt va dom säger, vet inte vad vissa saker är & alla tror jag leker dum ihuvet? trött på att höra de.. men inte så farligt. men nu börjar allt, när jag var sex år så var det första gången jag hitta min mamma halvt medvetslös, fatta inte vad jag skulle göra, sprang ut till pappa, ambulansen kom, såg henne inte på en månad, sen när hon kom hem igen så var hon som en jävla zombie eller nått, sen dess har det vart samma sak flera gånger varje år, orkar inte berätta alla gånger, ja minns de som de va igår, de sitter kvar, även om ja vill glömma de, & ja sa till mamma när jag va 7år, om du lämnar mig mamma, då har ja ingen, kul jag va 7år. men aja. åren gick & allt blev jobbigare, jag va inte som alla andra, jag va annorlunda, vänner, ja hur gick de med de i 2 - 4 ? inte bra, men blev äldre & börja förstå att ja inte tänkte som alla andra, sa massa saker rakt ut som såra andra, gör inte de längre, mina vänner lärde mig en läxa tror ja.. men sen börja tankarna snurra om att dö, va inte värd nånting, & så är de. meningslös äcklig ful tjock. jag drömmer om att komma till en värd där jag är glad, jag vill kunna känna att jag är fri från den här smärtan, jag vill bara kunna vara, där ingen såg mig, jag vill bara vara nått i luften. ja vet att alla skulle bli glada om jag va borta en dag, ni vet himlen som alla säger, de är nått ja har strävat efter i flera år, drömmen att dö. hur spelar ingen roll. men bara jag kommer bort från helvetet. den andre mars när jag gick i 6an dog min farbror av något pga rökning, det tog jävligt hårt på mig, jag älskade han något så högt, fattar hur dåligt han mått både fysiskt och psykist, haft barn som inte velat veta av han pga deras mamma ljög mycket om han, till o med hans 7åriga dotter skrek att hon hatade sin pappa.. 7an va tung, dom i 8an & 9an hata mig stort så dom börja plåga mig,va dom gjorde skiter jag i att skriva men, hur ja mådde av de, jadu, hur ja klara de? jadu, de va som hade slagit upp skinnet vid mitt hjärta, & bara grävde efter att ta ut hjärtat så ja skulle sluta andas, för de va de dom vela, dom ville att ja skulle dö, eller vem vill inte. dom skrev till mig att ja skulle ta livet av mig, jag va emo, jag va äcklig, & jag ställer fortfarande samma fråga, va gjorde jag er? jag har inte sagt ett ord till er. men ändå gjorde i mig illa så mkt. när jag sluta 7an, så trodde ja attde fanns ett ljus att ja skulle klara de, men sen hela sommaren så va allt fram å tillbaka till psyk med mammas alla självmords försök, jag trodde jag skulle klara mig genom 8an & vara stark & aldrig blicka tillbaka, & ja lovade mig 2010 skulle bli de bästa året i mitt liv. men de vände till de mörkaste hålet man kan hitta, när ja börja 8an så gick ja nästan varje dag i skolan skötte mig bra, sen kom de en dag, då mamma klarade av att ta sitt liv... julia grinar för allt jag gjort hon grinar, ja grinar för hur äcklig ja är & värdelös ja är, ingen skulle ens märka att ja va borta, alla skulle bara skratta.. lovar.. tårarna rann när ja satt i sängen va halft borta, sen när jag vakna till på riktig tänkte jag, fan jag lever fortfarande, hur mkt krävs de för att dö, & ingen fattade, hur kan man må så dåligt så man vill ta livet av sig, pratade inte så mkt. de var som ja va tom på ord, fanns ingenting att säga, bara en besvikelse på hur ledsen ja va på att jag var i livet, syrran gjorde verkligen allt för mig & hon gör än för att ja ska kunna må bättre, försöka komma ut ur hålet & se de ljusa. min syrra är bäst, hon är de, hon vet allt nästan, man kan prata med henne om allt, hon är som min bästavän, hon har alltid funnits där när allt var som svårast. när ja är borta. så vill ja att du lever för mig, inte dör. för du sa att oom ja dog skulle du dö, ja stolt över den du är, om man tänker på hur ja är, ja festar , ja röker , ja kaxar mot folk, men fan häller att jag försöker leka nått för mina vänner, ja leker inte, ja vill bara vara. & ja tror därför att ja inte va mennigen att bli tiillgjord till världen, eftersom ja inte betyder nånting för någon, men ändå gjorde jag det, och det va fel, jag är värd nått precis som alla andra som du sa, du hade rätt. Och du lämnade mig inte PRECIS SOM ALLA ANDRA HAR GJORT. känns som ja verkligen dör innombords på riktiigt nu, allt faller isär. ingenting funkar längre, hjälpen ja får hjälper inte, tankarna finns alltid där, rösterna finns där smärtan finns alltid där, tror den aldrig försvinner, önskar att ljuset bara hittar hit. de gör inget om min depressin dödar mig,men den dödar min familj, ja vet inte hur dom kommer ha de utan mig,, livet är som en bergobaanna, de går upp & ner mest ner, ner i de mörka där ingen ser än, där man är själv & tänker på hur vidrig man är, på sjukhuset sa dom att ja va nere i en djupdepression & hon behöver hjälp nu. men ni vet när man har en depression? va gör man? man ligger mest i sängen/soffan & sover, & tv. ni frågar alltid om va de är som får mig att må så dåligt, ja va är de. nått som ja aldrig vill berätta, ingen skulle lyssna ändå, ingen kommer läsa ända ner hit ändå, ja letar efter svar överallt, inombords har ja panik, ont om tid, svart, ensamt, finns inget bra där inne, inget speciellt. utan på är ja vilken person som helst. en äcklig fjortis? jah så vare ni sa. försöker bättra mig om mitt utseende, måste väll komma över de där snart, men när läpparna leer, så är de falsk, ja skrattar & spelar med, men aldrig med mina syskon och äkta vänner. allt är äkta där. ja, orkar inte skriva mer nu, vill inte berätta allt om mig, alla självmordsförsök oså, tro vad ni vill, om de är uppmärksamhet ja vill ha så tro de, men ja har aldrig pratat om de här förr & ville få ur mig de mesta. frågorna ökar & smärtan rinner in...

that's my life, tar dagen som den kommer, fast den andra är lika dan.

Kommer skriva mer senare om varför jag försökte ta livet av mig, den 19 december..
Detta är bara ett kortfattat inlägg om mitt liv.. Men det ska bli bra jag ska ta mig ur allt.